Via Mulo, havet och lök!

Vägen jag går ner mot stranden i Marina Piccola heter Via Mulo, Åsnevägen. Egentligen är det ingen väg utan en gångstig med flera hundra trappsteg, tufft uppåt med andra ord. Ibland måste man korsa den slingriga serpentinbilvägen ner, som här. Hela tiden skymtar det blå havet mellan tallkronorna, man blir suktad till bad!

Via Mulo

Jag tog en cappuccino på baren som vanligt, hjälper till att bli lite pigg i benen!

Ljuvliga havet med stenbumlingarna, I Faraglioni

En kompis till mig frågade, är det några människor kvar nu på stranden eller är du helt ensam, det är ju trots allt oktober!

Njaeee,  inte ensam direkt... det var proppat!

I Marina Piccola är det varmt långt in i vintermånaderna, dels ligger stranden i sydläge och den ligger skyddat i en liten bukt med berg vid sidorna. Många badar här året runt, jag badar till mitten av december! Sen blir det stopp!

Det finns en jättesöt liten kyrka på stranden, jag har aldrig tidigare sett den öppen men idag var dörren på vid gavel när jag kom ner, det vankades bröllop!

Vilken perfekt romantisk kyrka att gifta sig i! Jag missade bröllopet men såg sviterna efter det när jag gick hem. De ser ut att ha haft kul!

Precis ovanför kyrkan ligger busshållplatsen, där hade någon satt fast en bukett blommor från bröllopet på järnstänglset. 

Sött!

MAT; Jag älskar napoletansk husmanskost! En stor variation av enkla, billiga, goda och många gånger nyttiga pastarätter.

Häromdagen blev det pasta med lök, mycket lök! Inget för den som inte gillar lök alltså. Tog fem stora silverlökar som jag skivade tunnt, la i den största kastrullen vi har och fräste sakta i olivolja.

I en stekpanna vid sidan om, brynte jag på några grytbitar.

Hela vår största kastrull var full med lök. 

När den fräst klart och blivit lite genomskinlig, hällde jag på en liter vatten, en ekologisk buljongtärning och de bryntna köttbitarna.

Sen ska det småkoka, sjuda, upp till ett par timmar, tills köttbitarna är så möra att de faller helt isär, lite som vår kalops, det blir sådär gott trådigt.

Av löken är det bara en tredjedel kvar och nu är de sådär söta och goda som kokt lök blir.

När allt var klart tog jag ur köttbitarna från grytan och la dem åt sidan så länge. Jag hällde på lite nytt vatten i kastrullen, sen kokas pastan direkt i löksåsen. Pastan drar åt sig det mesta av vätskan och kvar blir en krämig lökpasta! 
Kötten blir en secondo, alltså en huvudrätt vi åt efter lökpastan.

Lök är en liljeväxt och innehåller mycket antioxidanter, 

testa, det är gott, billigt och enkelt!