det kom en regnskur på morgonen och det såg mulet ut så jag satte på mig en lite tjockare kavaj, men höll på att DÖ av värmeslag när sen solen kom fram. Gick till fiskaffären och köpte middagsmat, idag blir det spaghetti med vongole musslor och fisk i ugn (orata)! Jag älskar vongole!
Jag köper vongolen i lösvikt av fiskkillen, som för övrigt kallas Maradona, han kollar var och en av vongolarna att de är ok, dvs att de lever.
Sen gick vi hem tillsammans och åt pasta e lenticchia, pasta med linser. Till secondo (tvåa som min son sa när han var liten) åt vi rester; paj med ost & skinka och en bit stracchino ost. Gott.
Caroline
#svenskaresebloggar
Hej! Kom in på din mysiga blogg via Blondinbellas. Är nyfiken på hur du finansierar ditt pendlande till Italien. Vad jobbar du med? Det skulle vara toppen att kunna bo mycket Italien men hur får man till det? :-) Tacksam om du vill berätta hur du gör.
SvaraRaderaHej Ulla, vad roligt att du hittade till min livs-njutar-blogg!!
SvaraRaderaJag är väldigt inspirerad av Blondinbella, tänker att allt är möjligt bara man vill det, det gäller att kämpa och inte ge upp!!! Hon ger mig otroligt mkt positiv energi och positivt tänkande.
Tidigare har jag alltid arbetat på kontor, på stora svenska företag, men för 2,5 år sedan slutade jag på mitt senaste arbete i samband med en omorganisation. Jag tog en time out över sommaren sen började jag söka lite jobb men det kändes inte rätt!! Magkänsla! Jag hade ju redan lärt känna min kille på Capri vid den tiden så nu hade jag ju chansen att bryta upp och leva ett ngt annorlunda liv mot tidigare. Så jag drog ner till honom. När jag är på Capri arbetar jag inte men å andra sidor har jag inte så mkt utgifter här eftersom jag bor gratis mm, behöver bara lite matpengar och fickpengar och jag har dragit ner otroligt mkt på shopping, saker och kläder gör mig inte lycklig, lycka är nåt annat för mig! Längre ledighet är lycka. Frihet är lycka. När jag är hemma i Sverige arbetar jag som timanställd inom vården, det är omöjligt för mig att ha ett fast jobb som du förstår. Det är så jag försörjer mig, jag brukar arbeta intensivt 3-4 månader i sträck sen drar jag iväg. Ibland hyr jag ut min lägenhet hemma för att undvika dessa kostnader. Bra va? Allt går om man vill!! kära hälsningar Caroline
Tack för svaret, Caroline, även om det dessvärre inte hjälper mig. Har man ingen att bo gratis hos i Italien är det inte lika lätt att pendla som du gör. Jag sparar så mycket jag kan för att kunna köpa mig en lägenhet i Italien framöver och flytta dit och lever sparsamt (precis som du inser jag att man kan leva gott utan att spendera mycket pengar.) Drömmen lever även om jag just nu inte kan leva den som du. :-)
SvaraRaderaSkulle vara roligt att få veta din historia; hur du började åka till Italien, hur mycket italienska du kan, dina favoritplatser osv.
Hej igen, jag vet, det är inte så lätt alltid, huvudsaken är att man strävar och kämpar mot ett mål, förr eller senare öppnar sig dörrar, tillfälligheter i livet, som gör att man kan förverkliga sin dröm!! Jag är över 50 så det har inte gått snabbt för mig heller att uppnå detta, jag har dagdrömt och önskat, attraktionslagen, den hjälper till!! Läs om detta. Jag började min karriär 1982 då jag första gången reste till Rom och blev helt tagen! Då var det bara ett par v semester. Sen föll det sig så, att min morbror gifte sig med en italienska och bosatte sig i Rom så på hösten 1983 (var 20 år då) åkte jag ner för att lära mig italienska, cirka 3 månader. Det blev 7 år! I början kunde jag bo hos morbrorn, sen blev jag aupair och efter nåt år fick jag jobb på Ericsson i Rom. Där träffade jag en kille, ursprungligen från Neapel, och vi fick barn tillsammans. I samband med det ville jag flytta tillbaka till Sverige, längtade hem och vår relation var urdålig. Flyttade hem men eftersom jag jobbade inom resebranschen satt jag som oftast på ett plan till Rom för att hälsa på mina kompisar eller till Neapel där min son har alla sina släktingar. Det gick sedan 20 år, jag levde ett relativt vanligt liv hemma men med stark anknytning till Italien, sen stötte jag ihop med Anto från Capri av en slump. Om ngn hade sagt till mig då att; du ska lämna ditt jättebraiga jobb i Sverige, köpa en bostadsrätt och sen pendla till Capri, då hade jag trott att de var tokiga! det blev som det blev med jobbet, allt såg mörkt ut men när det stängs en dörr, öppnas en ny större port sägs det i Italien, och med facit i hand, lever jag ett lugnare liv nu, med mer semester, utan stress och pendeltåg. Det är kort min historia, kämpa på, prata med alla du träffar, våra liv styrs av tillfälligheter och av attraktionslagen tror jag!! Lycka till!! ha det så bra
SvaraRaderaHej! Tack för att du ville dela med dig av din historia. Början är lite lik min, jag åkte till Italien första gången 1980. Jag önskar verkligen att min dröm blir sanna en vacker dag, om inte så till pensionen (jag är inte purung så den hägrar :-) ). Då drar jag från Sverige. Tills dess får jag oha och aha över dina inlägg och bilder. Avundsjuk är bara förnamnet när man ser dem och tittar ut på den regniga, grå och småkyliga dag vi har här.... :-) Du gör så himla rätt. Fortsätt njut!!!
SvaraRadera